Syngende jord

Og ennu før solen fjern og frådende jog
Ut i det blå morgenland,
Sang det, sang det
I sjøenes rinnende vann,
I markenes gress
Og gjennom den demrende skog:

”Jeg er alt som er til.
Jeg er dagen som gryr
Og øder sin hvite ild.
Jeg er det fykende frø
Og nettenes jagende dyr.
Alt som eier et jeg,
Alt som må dø,
Gror og går under i meg - -

Du som fikk sjel,
- menneske, blomst eller orm -,
du er en ørliten del
av meg, av mitt hav, av min storm.
Du er en flyktig form.
Du er en kime på vei
Mot det som er mer enn deg.

Ja, du skal dø.
Men ikke før du har ydet et frø
Av din sjel, av din kropp.
Alt skal bli støv,
Kvinne og lilje og løv.
Løvet skal falle, men under det falne løv
Skyter en knopp.

Noe skal bli
Når denne din ene dag er forbi.
Det du har skapt
Av liv, av forandring
Går ikke tapt.
Livet går videre uten deg.
Jeg er jorden, og alt i meg
Er på vandring - -

Jeg er den store jord.
Det er min lov, min tekst:
Du som fikk være i meg
Som barnet er i en mor,
Vær en del av min vekst!
Vær en røst i mitt kor!
Livets mening er:
Døgnfluens korte jag
Ut mellom himmel og trær.
Brenne, bli aske, forsvinne …

Lilje og løv og kvinne,
Lev i dag!”



- Andrè Bjerke

Noko spesielt

Kjenner du den kjensla ein får når ein går, med musikk på øyrene, og får lyst å synge høgt. Veldig høgt. Og hoppe og danse.
Somme songar er det berre noko spesielt med. Og denne songen kjem eg aldri til å bli lei av:

dom var bara kids
men gifte sig ändå
på flygplatsen
och flög till krakow
och det var så mycket
som var sorgligt med den trippen
för han älskade henne inte
och hon märkte inget
badabapapa bapadapa
badabapapa bapadapa

och hennes nye kärlek
bände ner honom så lätt inför henne
utan att ens känna till den unge Werthers lidande
och det var första gången
han fick stryk av en främling
och hur skulle han kunna hålla tillbaka tårarna
badabapapa bapadapa
badabapapa bapadapa

och han fick resterna av Magdalena
när hon blitt dumpad av Ola
dom var snart i slutet av Casablanca
i den scenen han växte upp i
och precis så lämna han henne
på en dammig väg under ett träd
det var den sista gången han såg henne

man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva

han somnade bakom
sina nya solglasögon
och han drömde att han inte behövde nån
och när han vakna
satt en lapp i hans panna
"Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa"

jag var tvungen att förändra nånting
du hade just lämnat mig
jag vakna upp och höll om en dunk gin
men i drömmen jag just drömt höll jag om dig
och jag såg min ungdom
trampa gasen i botten
och sen köra rakt in i en bergvägg
man måste dö några gånger innan man kan leva

man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva

man måste
man måste
man måste dö några gånger innan man kan leva
innan man kan leva